Sömnlös?

Funderade på om jag skulle börja inlägget med ett Hej. Men nä, klockan är ju mitt i natten.

Jag har trissat upp min skalle (och kanske lite ställt om dygnet också), så jag har inte lyckats somna än. Det är lite irriterande faktiskt, men samtidigt ger det tid över att fundera. Vilket jag verkar göra bäst på nätterna!

Har försökt komma på en plan för morgondagen i stallet, som inleds med utsläpp och stallfix. Mmm, men sen då? Ninja ska tömköras, men vart? Molly behöver en ordentlig genomgång med borstarna, men är det tillräckligt?
Jag vill alltid ha en tydlig plan när jag kommer till stallet, dels för hästarnas skull men också för min egen. För hästarna är det för att man ska få kontinuitet i det man gör, inget ska förkastas. För mig själv för att jag har enklare att göra saker om jag har en plan att följa.

Jag har nästan hela dagen på mig att hänga i stallet, jobbar kväll men lär väl bli hungrig förr eller senare så riktigt hela dagen kommer inte tillbringas med hästarna.

Så.. Jag hoppas jag får ihop något sorts "schema" för hur min morgon kommer se ut!



Snart mitt i veckan.

Hallihallå!
 
Det tog ett tag igen innan jag kom till sans och satte mig vid datorn. Egentligen har jag nog allt tid över att skriva inlägg, men det blir liksom inte av. Önskar jag vore lite mer pepp på det!
 
Jag har gjort en "stor" rensning i sadelkammaren.
Länkar till mitt Facebookinlägg, kontakta mig gärna därigenom om något är av intresse! ------>>>            
 
Sadelkammarrensning
 
För övrigt försöker jag hålla ihop min vardag utan att sväva iväg för långt. Står mitt i ett byte av jobb, vilket bara är positivt men lite nytt för skallen så man är lagom trött om kvällarna!
Idag är en sån sitta och fixa vid datorndag, få ordning på saker och ting. Hur håller ni reda på saker, hur gör ni för att inte missa något?? Alltså, har ni en kalender? Använder ni någon speciell app i telefonen? Please, tell me!
 
Hästarna har det toppen nu när gräset kommit upp. Molly har inga skor kvar! Jag hade beslutat mig för att ta av bakskorna, men hovslagare frågade om vi inte skulle ta av runt om. Vilket vi nu testar, jag hoppas det fungerar för jag vill ha så lite krångel som möjligt med det där. Det får bli skor till vintern igen, när halkan slår till. Hon var ordentligt öm de första dagarna så hon fick hålla sig i hagen då där hon gick utan bekymmer. Nu markerar hon när hon trampar på större stenar, vilket är förståeligt.
Ninjan då, ja hon har blivit ett litet monster, sen jag satte henne på diet. Hon river omkring som en värsta tonåringen och härjar med Putte som om världen skulle gå under. Hon har dock blivit bättre nu, men de första dagarna var inte så roliga och då har jag inte kapat all mat, dom har både gräs och hö i hagen och inne får hon såklart hö till natten. Igår tyckte jag faktiskt magen hade sjunkit in lite, så jag hoppas det går åt rätt håll!
 
 


Här kommer det...

... Helt oväntat.. Ett inlägg!
 
Jag har inte varit aktiv här sedan årskiftet. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att det rann ut i sanden. Och vet jag inte heller om jag kommer fortsätta blogga. Vet jag nånting alls?
 
Jo då, jag vet att jag har mycket att göra, jag vet att jag skulle behöva hitta lite inspiration utanför det här evigt snurrande hamsterhjulet jag lever i. Jag vet att jag står inför radikala förändringar. Jag vet att jag och hästarna har utvecklats. Jag vet vad jag vill med den närmsta framtiden. Och självfallet vet jag vad som hänt de senaste fyra månaderna!
 
 
Jag kommer inte dra någon resume på vad som hänt sedan sist och jag kommer inte heller delge några av mina planer för framtiden, förutom det som behöver kopplas ihop, men det kommer förmodligen i ett annat inlägg. Utan jag kommer mer skriva ett inlägg utifrån känslorna som snurrar på högvarv i skallen. Feelings, my friends.
 
Jag skulle vilja börja med att säga att jag har blivit väldigt bra på att fokusera på rätt saker. Även om det blir lite snedsteg emellanåt så är den större delen av fokuset lagt på rätt saker.
Jag har alltid haft svårt att rikta mitt fokus, speciellt när det dyker upp saker mitt i nånting som givetvis också känns viktigt. Saker och ting blir bara halvklara när man är sån. Nu har jag fått lära mig ordentligt hur man prioriterar och fortsätter hålla fokuseringen på det man som mest känner behöver den. Som ett enkelt exempel, pratade faktiskt med Yrsa om det igår, att ibland så ringer telefonen precis när man gör något, man svarar för man tycker ju att man måste vara tillgänglig precis jämt. Det man höll på med från början får alltså pausas. Ibland tar det där samtalet lång tid och när man då är klar med det och ska återgå till det man börjat med så finns det inte tid kvar att färdigställa det. Då blir det alltså lidande och man vet inte eller kan inte planera för när man har tid att fortsätta det, eller helt enkelt glömmer av det.
 
Jag har låtit skjuta på saker så länge att möjligheten att få det gjort inte finns längre. Expirationdate exceeded unfortunately. Det påverkar, både humör och ens självförtroende. Nu har jag som sagt tagit tag i saker och prioriterat, vad jag tror är rätt. Jag gläds åt att saker flyter på lite bättre, samtidigt som jag känner mig som en svikare mot andra och annat. Det är ingen som tar illa upp för att jag prioriterar annat, hittills iallafall, utan känslan ligger helt hos mig själv. Det är egentligen så löjligt hur man är funtad. Trots att man blir intalad att man inte ska oroa sig, så gör man det ändån, oavsett vad det handlar om.
 
Att träna på att vara egoistisk är inte helt enkelt, alltså. Jag menar inte egoistisk i den benämningen att andra far illa, utan att tänka på sig själv i första hand. Man gör sig själv en jättetjänst att faktiskt tänka på sig själv. Speciellt i dagens läge, när konkurrens råder i vad man än petar i och folk i allmänhet nästan är beredda att offra sin egen mamma för vad dom önskar sig. Förstå mig rätt, samhället har blivit så prestationsinriktat, så för att själv klara sig så behöver man sätta sig själv i främsta rummet. Vilket är något jag aldrig någonsin gjort tidigare, nog har jag klarat mig ganska bra ändån. Men så har ju situationerna dykt upp där jag inte prioriterat tillräckligt bra och då har mina chanser glidit mig genom fingrarna.
Det är något jag inte tänker tillåta hända igen, för MIN EGEN SKULL.
 
 
En sak till som är en ganska stor förändring för mig är jag att tvingar mig själv att se det positiva i ALLA situationer. Även om det är något så tråkigt att någon ryckt undan mattan under fötterna på en, så finns det något positivt i det. Alla händelser öppnar nya dörrar så att säga! Det hände faktiskt senast igår, även om jag är väldigt irriterad på situationen så vände jag det till att jag på bara 40 minuter fick en ny chans! Vilket i sig är positivt!
Jag behöver bli bättre på att applicera detta positiva tänkande på stallet och hästarna också. Jag blir gruvligt fundersam över saker som går fel med hästarna, vilket ligger och gnager länge. Ju mer jag tänker på det, ju mer arg/irriterad/orolig/ledsen blir jag. Onödigt, för man kan inte planera livet och kan bara försöka att göra det bästa av det som råkar komma i ens väg.
 
Ungefär såhär är min vardag nu, om någon blev klokare på det!? Nej, men nu jäklar är det dags att jobba med sig själv, istället för med allt annat! Here we go!!!